Etikettarkiv: Svenska Riskkapitalföreningen

Rasande riskkapitalister låter käften gå — Gabriel Urwitz testar att använda metaforer

Flying Volvo

Om du inte vill köpa den konfiskerar du inte pengar från Volvo. Frågor på det?

Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är dum än att öppna munnen och bevisa det. Jag önskar att riskkapitalister med alla sina kommunikatörer och pressmänniskor någon gång slogs av den tanken. Men Gabriel Urwitz, en av deras främsta företrädare kan inte hålla inne med sina tankar och metaforer när Dagens ETC:s Kent Werne intervjuar honom om vinster i välfärden. Det mesta har de flesta antagligen hört. Bara att utreda begränsningar är en våt filt över Urwitz och hans vänners vinstintresse. All mångfald kommer att försvinna för det finns bara riskkapital och missionskyrkan som kan tänka sig bedriva vård och omsorg. Att många företag återinvesterar sitt överskott, betalar ut bra löner eller ägs och drivs som kooperativ är för Gabriel Urwitz helt främmande. Och så kan det vara. Han har säkert haft annat att tänka på,  Man kan inte ha koll på allt. Men när han vill ägna såg åt förtal kunde han väl ändå ha brytt sig lite om hur han väljer sina exempel? För jag menar: alla kan inte älska Jonas Sjöstedt. Om inte annat gör hans käcka uppsyn garanterat att några cyniker känner sig alienerade. Men det Gabriel Urwitz — en vuxen person som många verkar anse är sansad nog att ha hand om en hel del pengar — tänker när han träffar Jonas Sjöstedt är inte: jag undrar hur mycket balsam han använder i det där håret som faller så vackert. Utan Gabriel tänker: närmare Stalin än så här kan man nog inte komma. En slutsats han drar efter en timmes samtal med Sjöstedt. Imponerande. (Tyvärr verkar Dagens ETC inte ha lagt upp artikeln på nätet än, därav utebliven länk. Kolla gärna här om den dyker upp. Rubriken var Riskkapitalist om vinsttak: ”Det är ren konfisktation”)

Jag imponeras inte minst eftersom Gabriel Urwitz måste ha gått i den där gamla härliga skolan. Den där alla fick katederundervisning, lärde sig läsa och skriva ordentligt och på alla sätt blev mycket förträffliga; i synnerhet i jämförelse med dagens obildade ungdom. Jag slås ofta av hur många som oroar sig för dagens unga, deras dåliga bildning och brist på förstånd. Men jag har mer och mer börjat oroa mig för dagens gamla istället. Gabriel Urwitz är född 1949 och har betydligt mer makt än vilken given 20-åring som helst. Att han inte har en aning om vad han pratar om borde vara betydligt mer illavarslande än att tonåringar särskriver.

Men, kanske du säger, Gabriel Urwitz och hans Svenska riskkapitalföreningen SVCA sysslar framför allt med affärer och det viktiga är väl ändå att han förstår transaktioner, kontrakt och affärsverksamhet?

Låt mig då göra dig besviken. Gabriel Urwitz kan inte ens skilja på genomförda köp och planerade. Gabriel Urwitz hävdar bestämt att vinstbegränsningar i välfärden är ”ren konfiskation”. Reporten Kent Werne frågar honom om det verkligen kan kallas det när den privata verksamheten drivs med skattepengar. Det är då någon med minsta erfarenhet av affärsverksamhet (och jag menar minsta, det hade gott räckt med att du handlat schampo och tuggummi ett par gånger) borde inse att reportern har en poäng. Det gör dock inte Gabriel Urwitz. Istället tänker han att reportern nog inte fattat grejen och drar till med en metafor.

”Det är som om du skulle köpa en bil av Volvo och gå dit och kräva en del av vinsten efteråt”. Verkligen?! Har någon föreslagit att vi genom riksdagsbeslut ska kräva åter pengarna av männen bakom förskolan Pysslingen? För det vore i linje med Gabriel Urwitz metafor. Men så är det ju inte. Vad vi pratar om är att vi ska kunna säga att vi inte kommer att köpa fler Volvobilar eftersom pengarna uppenbarligen inte stannar i verksamheten. Istället kommer vi köpa andra saker, kanske gemensamt driven vård eller anställa fler inom de verksamheter vi redan har. Det borde inte uppröra högern som vurmar för valfrihet, det är helt enkelt vår gemensamma dito. Att få göra vad man vill med våra pengar. Om Gabriel Urwitz bestämmer sig för att han inte tycker om sättet Volvo-företaget drivs på kan han nästa gång han köper bil välja en annan tillverkare, eller helt enkelt köpa en cykel. Det är inte så att han då konfiskerar en del av Volvos vinst. Vilket vore klädsamt om han medgav att han förstod. Men så länge det inte sker går det bara att anta att Gabriel Urwitz, och alla riskkapitalister som honom, inte förstår vad de flesta tonåringar med lätthet gör. Och då är det om något en anledning att inte anförtro dem samhällsviktiga funktioner som vård, skola och omsorg. Istället bör vi kanske överväga sätt att hjälpa dessa dagens äldre. För just nu bevisar de bara osmickrande saker om sig själva när de öppnar munnen.

För övrigt filmade jag Bengt Göransson för ett antal år sedan när han pratade om medborgaren som kund och samhället som en butik, suddigt, men någorlunda ljudmässigt, hittas här. Jag tolkar hans ord som att även han efterlyser någon form av kunskapslyft hos dagens äldre.