Historiska övergrepp lär oss något, men vad? Universitetens etikkurser

En kurs i medicinsk forskningsetik har ett typiskt upplägg. En allvarlig äldre forskare visar bilder på nazistiska läkare. Därefter nämns ofta kariesstudien på Vipeholm i Lund då läkare och tandläkare ansåg att ”obildbara sinnesslöa” var lämpliga att mata med socker för att se om deras tandhälsa försämrades (det gjorde den och det kraftigt). Ibland tas också syfilisstudien i Tuskegee USA upp då afroamerikaner undanhölls behandling för syfilis för att man ville studera hur sjukdomen utvecklas trots att bot fanns och slutstadiet av syfilis är tämligen jävligt. Därefter fastslås att forskare och läkare inte alltid är goda. Det framhålls också att det inte är etiskt försvarbart att låta människor frysa ihjäl, gå med syfilis eller ödelägga folks tandhälsa. Överraskningsmomentet har som du förstår vid det laget underordnats den uppbyggliga poängen.

Sedan följer en genomgång av forskningsetikens första riktigt kända dokument Helsingforsdeklarationen. Svensk lag och ibland EU-direktiv beskrivs. Slutligen ska ofta några fall diskuteras. Vanligast är då att frågorna rör vad som går att göra inom svensk lagstiftning och hur etiska ansökningar brukar bedömas.

Om syftet är att påminna om varför vi har lagar och regler för hur forskning får bedrivas och hur de ska tolkas är upplägget okej. Om vi däremot utbildar forskare i etik för att de ska kunna känna igen forskning som är oacceptabel är jag mer tveksam.

De flesta uppenbara fall är 50-80 år gamla, utförda på människor som vid den tiden eller på den platsen ansågs sakna kvalificerande mänskliga egenskaper, ofta intelligens, moral eller förmågan att lida. Ibland, som med det svenska Vipeholmsexperimentet, har också en stor hälsomässig nöd i befolkningen (>99% av alla nittonåringar hade kraftig, ibland handikappande karies) legat bakom beslut som i efterhand, när nöden blivit avhjälpt, fördömts hårt.

När vi idag ser tillbaka på dessa övergrepp är alla överens om att det var fruktansvärt gjort. Ofta ondskefullt. Och i föreläsningssalen är alla rörande överens om att forskare och myndigheter måste ta sitt ansvar för etik och moral. Därefter kan vi lugnt prata om hur jobbigt det är när etikkommittén krånglar.

Vad som sällan kommer upp på de här kurserna är det illavarslande faktumet att de gångna tidernas övergrepp ofta var tämligen okontroversiella bland just forskare när de gjordes. Väldigt få, om några protester lär ha förekommit i diskussionerna doktorer och tandläkare emellan på Vipeholm. Trots patienternas katastrofala tandhälsa. Förvisso frångick forskarna på Vipeholm den politiska ledningens godkännande när de försökte ta reda på om godis försämrade tandhälsan. De hade bara godkännande att leta efter insatser som kunde förbättra den. Men politisk uppbackning hade uppenbarligen läkaren Karl Brandt med flera i Tyskland. Och i Sverige har den allmänt accepterade sanningen blivit att Socialdemokraterna är orsaken till tvångssteriliseringarna, men faktum är att samtliga partier i Riksdagen stod bakom.

Så jag lämnar alltid etikkurserna med en gnagande känsla. Lär vi verkligen framtida forskare och läkare hur man undviker att begå övergrepp? Jag är tveksam. Är risken inte snarare att kurserna vaggar in oss i en falsk trygghet? Lär vi oss inte att övergrepp i forskningens, individens och samhällets tjänst är lätta att upptäcka? Trots att många uppenbarligen vid andra tidpunkter och på andra platser inte satte stopp. Luras vi att tro att whistleblowing är en lätt sak? När sanningen är den motsatta.

Det enda jag vet är att jag och många andra kommer att fortsätta få höra om Vipeholm och nazister tills dess att tillräckligt lång tid har gått för att det ska framstå som irrelevant. På samma sätt som häxbränning idag inte tas upp som exempel felkonstruerade samhällsinstitutioner. Kanske är det 2054 eller 2104, men då kommer det garanterat finnas andra exempel att ta till. Från början av 2000-talet antagligen.

Annonser

One thought on “Historiska övergrepp lär oss något, men vad? Universitetens etikkurser

  1. Ping: Apati kan inte vara svaret, men blir det ofta | På medellång sikt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s