Politiken som gör unga män till våldsamma nazister

Problemet med liberaler/högern/borgare efter mordförsöken på Möllevången är inte att de inte sluter upp i anordnade demonstrationer. Det är att den politik de förfäktar eller bedriver var och är en bakomiggande orsak till att det överhuvudtaget skedde.

Natten mellan 8 och 9 mars 2014 drabbades fyra personer direkt av unga nazistiska mäns våld. Våra blickar har vänts mot uttalat främlingsfientliga strömningar i Sverige. Men det saknas något i analysen. Andelen rasister/nazister är inte konstant i ett samhälle.

Efter Andra världskriget byggdes mycket av den moderna välfärdsstaten och politiken för full sysselsättning på ovanstående insikt. Och det vad som borde stå i centrum när vi diskuterar nazistiskt våld i Sverige idag. Mordförsöken är något som måste placeras nedströms till andra händelser, andra beslut, andra omständigheter som vi måste försöka bilda oss en uppfattning om för att kunna svara på frågan: Varför nazistiskt våld? Varför rasism? Varför en fotbollssupporter på intensivvårdsavdelningen med svåra skallskador?

Som jag skrev i ett första inlägg om frågan är det här ett område, som så många andra, som har studerats systematiskt vilket krävs för att vi ska komma bortom de vardagliga betraktelsernas ytliga slutsatser.

Mycket av nedanstående utgår från en rapport publicerad 2008: Right-wing extremist violence among adolescents in Germany, av Peter Sitzer och Wilhelm Heitmeyer.

Artikeln börjar med att konstatera att högerextrema brott har ökat i Tyskland under många år. Med tanke på att det finns en del yttringar av högerextrem politik som är olaglig i Tyskland men inte i Sverige är brottsstatistiken troligtvis svår att jämföra rakt av. Övrig statistik som mer rör det sociologiska, hur människor i olika situationer handlar och påverkas bör däremot vara mer generell och intressant från ett svenskt perspektiv.

Personer som begår våldsbrott är till en väldigt stor del män, unga män. Och högerextremt våld är absolut inget undantag. De flesta högerextrema våldsbrott begås av män som är mellan 15 och 24 år.

Vägen till våld är en karriär som inleds tidigt. En alltför stor del av männen, för att slumpen ska kunna skyllas, kommer från splittrade familjer (”broken families”). Frånvarande fäder, bristande intresse från föräldrarna när de är närvarande, direkt eller indirekt våld och alkoholism i familjen är erfarenheter som återkommer när förövare kartläggs.

Det finns alltså skäl att se över vilken politik som bidrar respektive minskar problem inom familjer. Bör de som vill undergräva en restriktiv alkoholpolitik få svara på frågor om de tycker att den ökade alkoholkonsumtionen, och med den risken för mer nazistiskt våld, är ett pris värt att betala för att vi ska kunna få tag på alkohol lite lättare?

Och hur är det med bostadspolitiken? Är barns hemlöshet verkligen bara en social tragedi för den enskilda familjen? Eller är det en minst lika stor tragedi att hemlösa barn växer upp med ökad risk att bli våldsamma nazister? Också något att fundera på när man hellre säljer ut allmännyttan än bygger nya bostäder. Sverige är ett av de europeiska länder som investerar minst i bostadsbyggande.

Men som sagt ovanstående gäller även de som begår våldsbrott utan politiska motiv. Så vad är det som krävs för att våldsamma unga män ska bli nazistiska/rasistiska våldsamma unga män?

Studier på hur media-rapportering korrelerar med våld ger skäl att misstänka en utlösande effekt i vissa fall, men författarna är tydliga med att familjefaktorer, som uttalad främlingsfientlighet inom familjen, är betydligt viktigare än både skola och media.

Vad som sedan behandlas borde vara av intresse för betydligt fler än de som önskar fördjupa sig i familjesociologiska skeenden.

När våldsamma unga män börjar verka inom en rasistisk/nazistisk ram och legitimerar sina handlingar utifrån att de väljer vissa offer och mål genomgår de en socialiseringsprocess. Deras problem, strävande, förhoppningar måste kopplas ihop med den högerextrema tanken på att vissa grupper som invandrare, HBTQ-personer och vänsteraktivister kan bekämpas för att komma tillrätta med problemen. Först då legitimeras våldet mot det som betraktas som utifrån kommande, lägre stående eller ett hot mot samhället.

Där ger forskningen skäl att studera hur olika tongivande eliter i samhället färgar det allmänna samtalet. Det kan vara politiker, företagsledare eller organisationer som framför synpunkter vars budskap inbegriper att skillnader i utseende och etnicitet är viktiga aspekter att ta hänsyn till när moraliska övervägande ska göras. Hur bör till exempel Tobias Billströms uttalande om att man inte ska tro att det är blonda äldre kvinnor som gömmer flyktingar?

Genom att erbjuda ideologiska fotfästen för våldsbenägna individer sänks tröskeln för våld.

”Public opinion can also legitimize right-wing extremist acts of violence if perpetrators feel they are ”executing the will of the people.” By means of regression analyses, Ohlemacher was able to demonstrate that public opinion on asylum policy had a strong effect on the development of violent xenophobic offenses in Germany.”

Våld blir en möjlighet. Något önskvärt och angeläget. På individnivå är det typiska att männen inte känner offren, att de agerar i grupp och att det sker på tider då många andra grupper är ute; läs helger.

Men att våld breder ut sig, eskalerar beror på andra saker, som:

”the extent to which the elites of society help to legitimize an ideology of unequal worth by branding and judging immigrants (for example, by evaluating them as ’useful’ versus ’useless’)”

Och det är intressant. För att indela folk i närande och tärande är i Sverige idag inte riktigt de högerextremas främsta kännetecken. Som Malcom Kyeyune skrev i den uppmärksammade texten Och samfälld ska vår räddning bli är den radikala högern väldigt inkluderande:

”Oavsett om du är arbetslös, egenföretagare, sjukskriven, höger eller vänster så ska det finnas en plats åt dig, ska du kunna accepteras förutsättningslöst med kärlek och värme… så länge du är svensk”

Huruvida du är en plus- eller minuspost i samhällskalkylen förändrar inte ditt människovärde i någon högre grad. Högerextrema partier reviderar inte sina program för att invandrarfamiljer i snitt bidrar cirka 100 euro till samhällsekonomin. Det är inte på människors bruksvärde de baserar sin omsorg*.

Det finns däremot andra partier som mer intensivt förfäktar tanken på att människor i Sverige kan delas upp i de som bidrar och de som lever på bidrag. Eller med Fredrik Reinfeldts ord ”samhällsbärarna”. Som Aftonbladets ledare formulerar det 2/9-2010:

”Till dessa samhällsbärare räknar inte statsministern den medelålders kvinnan som slitit ut sig i vården. Inte den pensionerade läraren som under sitt liv lärt hundratals barn att läsa och absolut inte den industriarbetare som år efter år ­producerat skatte- och exportintäkter, men som nu förlorat jobbet i den internationella krisen.”

Vem har inte hört att Moderaterna är ett parti för de som arbetar? Eller att Alliansen ställer arbetslinjen mot bidragslinjen? Liknande (falska) dikotomier upprätthålls av betydligt större politiska grupperingar än Sverigedemokraterna. Grupperingar som berömmer sig för sitt arbete mot rasism.

Det finns mer som bör läggas vid fötterna på sittande regering snarare än Sverigedemokraterna. Sitzer och Heitmeyer pekar på att högerextremt våld kan vara ett produktivt sätt att kompensera sig för dålig tillgång på arbete, konsumtionsvaror och bra bostad. Typiska kännetecken för högerextrema är dåliga möjligheter till social utveckling och stor risk för att förlora sociala tillgångar.

Är det då överraskande om vi får fler högerextrema i Sverige:

Det har blivit svårare, inte lättare, att göra en klassresa i Sverige. Med Daniel Linds ord:

”klassbakgrund och uppväxtvillkor får en allt större betydelse för den kommande generationens utbildningsnivå och inkomst”

Med en ungdomsarbetslöshet på över 20 procent och skattesänkningar som gynnar McDonalds snarare än arbetslösa ungdomar kan man verkligen prata om en bortglömd generation.

Eller om Fredrik Reinfeldt själv får hälsa till ungdomarna:

Försämrad A-kassa och sjukförsäkring har ökat riskerna med att förlora jobbet eller hälsan. Tidningen Publikt hänvisar till Eurostats siffror:

”I Sverige har antalet människor i riskzonen för fattigdom eller socialt utanförskap ökat från knappt 1,5 miljoner år 2008 till 1,8 miljoner år 2012, enligt Eurostats preliminära siffror. Det är en ökning med 22 procent, och bland EU-länderna är det bara i Grekland som risken för utanförskap ökat snabbare, med 23 procent, under samma period.”

Andelen i Sverige som behöver socialbidrag ökar som en direkt följd av regeringens förda politik.

Det finns alltså all anledning för människor intresserade av ett tolerant samhälle, med mindra rasism och nazistiskt våld att fundera på hur skulden ska fördelas. Det är självklart nazisterna på Möllevången ska straffas för sina mordförsök. Det finns inga skäl att tvivla på det.

Men frågorna måste också ställas. Vem är ansvarig för att antalet nazister ökar? Om fler blir knivhuggna? När en bättre bostadspolitik; en bättre politik för full sysselsättning; en politik som inte innebär att arbetslöshet är förenat med stor risk för fattigdom eller när skolpolitik som kompenserar för klassklyftor snarare än förstärker dem kan minska nazistiskt våld i Sverige. Vem ska vi hålla ansvariga då?

Det måste inte bara antirasister fråga sig utan alla som vill ha ett öppet accepterande samhälle. Ett samhälle där ungdomar kan demonstrera för en tryggare utemiljö utan att nazister tar sig till området med knivar. Ett samhälle där butikschefer inte betraktar tiggare som så lite värda att de förtjänar en spann vatten över sig en vinterdag.

Och när vi vet vilken politik som ökar sannolikheten för den utvecklingen. Vad ska vi kalla den som Fredrik Reinfeldt och hans regering bedriver idag? Politiken som leder till ökad rasism och till större risk för nazistiskt våld. Är det kanske dags att kalla en sådan politik för vad den är? Rasistisk.

* I alla fall inte i retoriken vilket är vad som lockar många. SD:s praktik är en annan sak som till exempel Tommy Carlsson tydliggör i Sydsvenskan 25/3-2014. Eller Arbetets Martin Klepke 27/3-2014.

Fullständig referens till Sitzer och Heitmeyers text:

Sitzer P, Heitmeyer W. Right-wing extremist violence among adolescents in Germany. New Directions for Youth Development. 2008;2008(119 (Fall):169–185.

Annonser

4 thoughts on “Politiken som gör unga män till våldsamma nazister

  1. Carl-Johan

    Mitt intryck är inte att alliansen hetsar särskilt mycket mot invandrare. Att kalla en politik som leder till stora klyftor för rasistisk upplever jag lite långsökt. Det är inte givet att ekonomisk ojämlikhet leder till stärkta rasistiska rörelser, även om det kan vara en konsekvens. Socialistiskt fokus på klassmotsättningar kan leda till våld mellan klasser, men det tycker jag är otillräckligt stöd för att kalla socialism för en våldsideologi. Eller?

    Svara
    1. Jesper Alex-Petersen Inläggets författare

      Eftersom främlingsfientlighet och nazism är kända konsekvenser kanske det spelar mindre roll vad du kallar högerpolitik? Ett första steg kan, om du upplever rasism som ett obehagligt ord, vara att säga att politiken som förs leder till ökad mängd rasister i samhället och deras handlingar till våld mot människor baserat på dessa människors etnicitet. De som fortsatt förespråkar politiken kan sedan förklara för människor som, baserat på sin hudfärg, riskerar att bli nedslängda från broar att besluten inte är rasistiska utan bara leder till rasism. Jag vet inte vilken skillnad det gör för någon som sett sin pappa kämpa för sitt liv.

      Sen skriver jag inte att Alliansen hetsar mot invandrare, även om Tobias Billström är svår att förklara bort. Jag skriver att de gärna pratar om vilka som är närande och tärande vilket enligt artikelförfattarna bidrar till högerextremt våld.

      Svara
  2. Magnus

    Är Vitt arist motsånd också en produkt av högerspöket ? Har för mig att det var sosse regering 82-91 och VAM bildades runt 90..

    Svara
    1. Jesper Alex-Petersen Inläggets författare

      Det är inte ett simpelt post hoc ergo propter hoc-argument. Du måste fråga dig om den Socialdemokratiska regeringen bidrog till de faktorer som ökar sannolikheten för att fler ska bli nazister inte bara huruvida de hade regeringsmakten i en tid när de dök upp. En regering kan också försöka motverka oro i samhället genom till exempel bra bostadspolitik och då finns det inte skäl att säga att de bidrar till våld även om våldet ökar. Problemet är att sittande regering inte bygger bostäder, försöker bekämpa arbetslösheten genom att sänka folks löner och rear ut välfärden till de som har mycket pengar på bekostnad av de som behöver välfärden. Det skapar legitimt missnöje. Men ger också upphov till illegitim, men förutsebart våld inom extremhögern vars rekryteringsbas också ökar.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s