10 tankar om att hantera skrivkramp och prokrastinering, fortsättning på posten om Boice bok Procrastination and blocking

Queen of Procrastination
Jag skrev tidigare om Robert Boice bok Procastination and blocking (finns som e-bok på Malmös stadsbibliotek). Om hans sätt att se på uppskjutandet av viktiga göromål till förmån för minde nödvändiga

Robert Boice analys av ovan nämnda problem, prokrastinering, sammanfattar han i tre sammanhängande problem eller beteenden som förstärker varandra.

1. Impulsivitet som gör att högprioriterade och svåra uppgifter överges när möjlighet finns. Mindre viktiga sysslor ger snabbare känslomässig belöning vilket det otåliga sinnet uppskattar. Tålamodet brister helt enkelt. Ett första steg ska enligt Boice vara att bara regelbundet notera hur mycket som gjorts. Enkel bokhållning. Övningar och åtgärder inriktas på att bli bättre på att hantera sig själv (på engelska self-management).

2. Huvudlöst arbete. Även när man arbetar hårt blir det ofta med fel saker eller på ett tveksamt sätt. Det större projektet främjas inte. Boice förespråkar att fokus flyttas från målet, vad allt ska leda till i slutändan inklusive andras reaktioner och ens egen belöning, för att istället uppmärksamma processen. Ett tydligt exempel är politisk aktivism som sällan kan motiveras genom de samhällsförändringar som en hoppas på. Belöning och uppföljning kommer alldeles för sent, om någonsin, och i brist på realistiska förväntningar sviker ofta modet efterhand. Samma sak gäller givetvis om målet är den något blygsammare avhandlingen eller boken man tänker att man ska skriva en dag. Istället måste det dagliga arbetet, processen, läggas upp på ett sätt som ger allt det där som behövs. Reflektion, planering, feedback från andra, test av idéer som aldrig blir något och så vidare. Det kan vara svårt att tillåta sig själv eftersom det förefaller försena arbetet om målet är det enda som finns att styra efter. Arbetet ska helst bedrivas i så små bitar att det kan påbörjas, avslutas och följas upp utan större problem. Allt syftar till att förbättra vad Boice kallar task-management.

3. Pessimism och resultatlöst arbete, mycket på grund av ovanstående, är den sista punkten Robert Boice menar utgör den triad som han hittar hos dem med prokrastineringsproblem. Impulsivitet och huvudlöshet leder förstås till att det inte går så bra och då kommer pessimismen och känslan av att ens karaktär inte duger vilket gör det svårare att inse att det bara är vissa arbetssätt man inte behärskar (än). Känslan av att dåligt arbete är ett karaktärsfel snarare än brist på inlärningsbara sätt att strukturera sitt arbete gör det också svårare att ta hjälp av andra. Förmågan att sätta sig in i hur andra bedömer ens arbete och själv förhålla sig tolerant till deras arbete framhålls som ett sätt att undvika den förlamande känslan av att ingenting duger förrän det är klart. Bättre då att vara snabb med att visa halvtaskiga utkast och acceptera förutsägbar kritik. Strävan efter perfektion kan döda så många bra idéer om den får sätta gränser för vad som man får lämna ifrån sig. Därför kan samarbete också fylla en funktion genom att sänka den egna exponeringen. Om man tenderar att underkänna det mesta man själv gör, men uppskatta andras arbete är gemensamma projekt ett enkelt sätt att indirekt klappa sig själv på ryggen. Jag kanske är värdelös själv, men min partner här gör ett riktigt bra jobb…(friåkningsproblematik kanske du invänder, men dels är det ett helt annat problem som får hanteras i sitt eget sammanhang och sedan upplever jag att grundskolans grupparbetsdynamik inte är lika närvarande när folk väl får betalt och slutresultatet är viktigt för alla inblandade)

Procrastination workshops

Nu är som jag skrev i det förra inlägget om Procrastination and blocking, boken inte en självhjälpsbok utan mer en forskningsöversikt med populärvetenskaplig hållning. Dock inkluderar Robert Boice en tiopunktlista för bättre arbete som du hittar i en refererad/parafraserad version nedan. För den som söker mer konkreta råd och övningar finns Boice bok Advice for new faculty members: nihil nimus (recension från The journal of higher education) att tillgå. Eventuellt kommer jag att skriva något om den framöver.

Listan:

1. Vänta aktivt, tid krävs för att ta anteckningar och bilda sig en uppfattning.

2. Lite motstridigt om man tänker på första punkten, men börja innan du är redo är Boice andra råd. Han menar väl att det alltid kan göras mer innan skrivandet kommer igång så måste du vara klar för att skriva kommer du inte göra det. Bättre då att skriva löst och redigera när behov uppstår. Förberedelser, arkivering, dispositionsfunderingar och sådant hinner du med ändå eftersom…

3. … du bör arbeta i korta dagliga sessioner som helst ska inkludera för-skrivande (stolpar, disposition och annat som du gärna hoppar över annars).

4. Stanna/stoppa, se till att pauser tas och att du lämnar i tid. Detta för att få gjort andra saker som behöver göras och vila. Stora arbetssjok tränger ut saker som måste göras en annan dag istället vilket då tränger undan skrivandet.

5. Balansera förarbetet med skrivandet. För att åstadkomma det krävs i princip schemaläggning så att inte för mycket eller för lite tid går åt till att samla in eller skriva om materialet.

6. Hantera ”self-defeating thinking and habits”. Alltså vanor och tankar som kommer i vägen för dig. De första månaderna kan vanor präntas in genom att koppla prokrastinering till omedelbara straff för att väga upp det omedelbara nöjet med att skjuta upp det som är planerat. Att föra en enkel arbetslogg, typ datum, antal ord och ett enkelt ja/nej på om målet för dagen uppfylldes bör också prövas.

7. Hantera inte bara pessimism utan också känslor av eufori. Det är lätt att börja arbeta hypomant de få gånger inspirationen infinner sig vilket leder till undanträngning som redan nämnts men också till utmattning och sämre resultat för investerad tid.

8. Moderera hur fäst du är vid det du gör. Framgångsrika skribenter lär vara bättre på att inte bry sig om vad de nyss skrivit och hur det tas emot. De har då mer nytta av revidering och kritik. Man ska vara uppmärksam på när man inte vill sluta skriva, när man tycker att det man har skrivet är briljant eller när man är rädd för att någon ska stjäla ens idéer.

9. Låt kritiker få vara en del av arbetet. Samarbeta med dem och lär dig hantera deras reaktioner.

10. Begränsa slöseriet. Ha koll på när du inte producerar så mycket längre, när du inte slutar i tid eller när du överreagerar på kritik.

Enligt en recensent ska Robert Boice vara buddist vilket kanske inte kommer som en överraskning med tanke på de likheter ovanstående råd har med zen-koncept som mindfullnes och ickedömande observationer av jaget.

Om dylika råd hjälper en varierar säkert mycket med ens normala sätt att arbeta. Jag råkar passa väl in på den typ av person med den typ av problem som Robert Boice beskriver.

Svårigheterna att komma igång för att det ändå inte blir bra. Svårigheterna att släppa taget när skrivandet väl kommit igång. Oviljan att delta i situationer som kräver en extern bedömning av den egna prestationen och så vidare tar upp betydligt mer tid än det konkreta arbetet som måste göras, önskas göras och till slut görs faktiskt tar i min vardag.

Så jag kommer nog återkomma till Boice och liknande forskning med jämna mellanrum. Om inte annat för att det påminner mig om vad jag ska göra och får mig att prova det ett tag till. Mitt enda riktiga problem jag har med råden är att de allt för väl liknar mor och fars återkommande tjat om att det vore bättre om jag läste lite glosor varje dag och började skriva på uppsatserna direkt och lät dem komma med synpunkter tidigt så att jag inte skulle få panik när de kritiserade något kvällen innan en text skulle lämnas in.

Min skolgång hade antagligen varit betydligt behagligare om jag hade vågat tro på dem. Nu sitter jag istället 20 år senare och tar till mig samma sak för att diagram och siffror om helt andra människor talar till mig. Det kommer att ta ett tag för egot att tillåta erkännandet att de hade rätt hela tiden.

Ett par utdrag från Boice texter hittar du här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s