7 sorters otrygghet och hur du påverkas – Prekariatet av Guy Standing

Bokomslag Prekariatet : den nya farliga klassen (häftad)Prekariatet är en bok om oss alla. Vare sig du är arbetslös, har en osäker visstidsanställning, ett fast jobb som kan försvinna eller möjlighet att hantera tidigare nämnda kategorier – eftersom du har pengar nog att betala för andras arbete driekt – är du involverad i prekariatet. De flesta av oss kommer att tillhöra de första två kategorierna och därmed vara en del (eller potentiell del) av den framväxande klassen som Guy Standing, brittisk professor i ekonomi framför allt riktar sig till med boken Prekariatet – den nya farliga klassen.

Klassen som är i vardande snarare än färdigbildad utgörs av alla som på grund av anställningsförhållande – eller omständigheter som har beröringspunkter med desamma – delar vissa gemensamma förutsättningar. Samhällslivet bygger på att du måste jobba. Samtidigt är arbetslösheten utbredd och ett överhängande hot för betydligt fler än de 7-8 procent som idag är registrerade som arbetslösa. Detta hot kombinerat med kravet på avlönat arbete sätter dig i en knivig situation (läs prekär) och leder till att friheten inskränks för alla som inte är immuna mot arbetsmarknadens nycker.

Det är en grupp som är betydligt större än vi kanske vill tro. Inte bara timanställda och svartarbetande verkar ständigt under hotet att inkomst ska utebli när ingen längre efterfrågar ens arbetsinsats. Alla i fast anställning som någon kan bli sjuka en längre tid, har släktingar som kan behöva omsorg eller arbetar på företag som mycket väl kan lägga ner eller flytta lever också med hotet. Hög utbildning eller lång erfarenhet är inte heller en garanti för trygga ekonomiska förhållande. Se till exempel innehållsförteckningen i rapporten ”Otrygg på jobbet, otrygg i systemet” eller Sveriges Radio programserie ”De otrygga anställningarna”. En sammanfattning av hur Guy Standing definierar prekariatet finns online, översatt och publicerad av tidskriften Fronesis (nr. 40-41 Tema klass).

Otrygghet har förstås många ansikten och ett försök att sammanfatta det i sju områden som individer kan sakna är från Fronesisartikeln:

Trygghet på arbetsmarknaden – Adekvata möjligheter till löneinkomst; på makronivå representeras detta av en regerings engagemang för ”full sysselsättning”.

Anställningstrygghet – Skydd mot godtyckligt avskedande, regleringar för anställning och avskedande, åläggande av straffavgifter för arbetsgivare som misslyckas med att hålla sig till regler och så vidare.

Tjänstetrygghet – Förmåga och möjlighet att bibehålla en nisch inom anställningen och skydd mot att färdigheter urvattnas samt möjlighet att röra sig ”uppåt” i termer av status och inkomst.

Arbetsplatstrygghet – Skydd mot olyckor och sjukdom på arbetet genom exempelvis säkerhets- och hälsoföreskrifter, gränser för arbetstid, obekväm arbetstid och nattarbete för kvinnor liksom olycksfallsersättning.

Tryggad förnyelse av färdigheter – Möjlighet till kompetensutveckling genom lärlingstid, arbetsträning och så vidare, liksom möjlighet att använda sig av sin kompetens.

Inkomsttrygghet – Försäkran om en adekvat och stabil inkomst som skyddas genom exempelvis lagstadgade minimilöner, indexreglerade löner, omfattande socialt skydd, progressiv beskattning för att reducera ojämlikheter samt komplettera låga inkomster.

Representationstrygghet – Att ha en kollektiv röst på arbetsmarknaden genom exempelvis självständiga fackföreningar med strejkrätt.

Hur många av oss kan säga att vi är och kommer att fortsätta vara trygga inom alla områden? Denna otrygghet gör oss lättstyrda, medgörliga, lydiga. Den begränsar friheten för alla utom det fåtal som äger tillräckligt mycket för att vara ekonomiskt oberoende oavsett vad som händer på den marknad där vi säljer vårt arbete och tvingas till anpassning.

Bokens sju kapitel sammanfattar olika områden som alla behöver analyseras för att få ett grepp om den samhällsutveckling vi idag ser.

Förta kapitlet – Prekariatet – ger en introduktion till konceptet som ligger till grund för boken i övrigt.

Andra kapitlet – Varför växer prekariatet – diskuterar hur politiska beslut, finansmarknadens fluktuationer, den svarta ekonomin och andra samhällsfenomen formar de förhållande vi tvingas leva med.

Tredje kapitlet – Vem ingår/kommer att ingå i Prekariatet? – ger exempel på hur olika vi som kan ingå i ett prekariat egentligen är. Unga såväl som gamla, lågutbildade såväl som högutbildade. Det är som sagt svårt att hävda att en aldrig kommer att ingå i gruppen Guy Standing talar till.

Fjärde kapitlet – Migranter: offer, förövare eller hjältar? – tar sig an en av de mer obehagliga delarna av utvecklingen mot en otryggare tillvaro för det stora flertalet i samhället. Otryggheten som skapas får konsekvenser inte bara för hur vi lever våra liv, men också för hur vi ser på andras liv och tillvaro. Med exempel från hela världen visar Standing hur låginkomsttagare med olika nationell status och rättigheter ställs mot varandra. När arbetslöshet omtalas som en personlig brist och ett hot mot samhället blir grannen ett hot oavsett om vederbörande har ett jobb eller inte. Samtidigt som människor med bristande medborgerliga rättigheter är lättare att tvinga till lägre löner kan de med lite större möjligheter att hålla emot kallas lata och ovilliga till arbete. Det sker i Sverige idag precis som det gör i Standings England. Så länge denna otrygghet formuleras i individuell skuld är rasism ett självklart inslag i samhällsdebatten och Fredrik Reinfeldt som späder på den har ett lika stort ansvar för rasismen som Sverigedemokraterna om inte större. Ett kapitel som borde sättas i händerna på varje så kallad liberal.

Femte kapitlet – Lönearbete, arbete och tidspressen – är kanske det mest relevanta för den som vill förstå sin egen situation om man ännu inte är arbetslös, men ständigt känner en klump i magen när man tänker på allt man borde göra för att fortsätta vara anställningsbar. Minst 15 procent av din tid ska ägnas åt vidarutbildning säger en konsult i Finacial Times. Det räcker inte att vara anställd idag, imorgon är kraven annorlunda och hur vet du att du duger då? Ju sämre ställning du har på arbetsmarknaden desto svårare är det att veta vad du ska vidarutbilda dig till. Du har tillfälliga jobb och oklara arbetsuppgifter. är som helst kan förhållandena ändras och att då lägga tid och pengar på att vidarutbilda sig utan riktning och klart mål är minst sagt otillfredställande. I takt med att lönerna sänks – helt i linje med Alliansens uttalade (om än motvilligt) ambition med jobbskatteavdragen – måste fler arbeta mer för att ha råd att leva. Det minskar möjligheten att till exempel fortbilda sig, men också att göra andra saker som att ta hand om familjen – någon som hört upprörda röster om civilsamhällets förfall? – orientera sig politiskt – hur ofta säger folk att de inte är tillräckligt insatta i en politisk fråga för att ha en åsikt – och så vidare. Utrymmet till andra aktiviteter än dåligt betalt arbete minskar hela tiden och konsekvenser är att vänta.

I kapitel fem förs också en av de mer intressanta observationerna angående arbetsmarknaden och våra liv upp. Arbete är inte alltid arbete. Eller, det kallas i alla fall inte det i alla lägen. Det nationalekonomiska skämtet om att när professorn gifter sig med kokerskan går BNP ner illustrerar det väl. Arbete är det som någon betalar för. Innan skötte banken mycket av det vi adag gör själva vid datorn. Förr var det arbete som vi betalade banken för. Nu gör vi arbetet och ibland begär till och med baken pengar av oss för det. Aktiviteten har flyttats till vår så kallade fritid och bokförs numera som något annat än just arbete. På engelska skriver Standing att det är skillnad på labour och work, på svenska blir det kanske arbete och lönearbete.

Arbetslösa som måste ägna hela veckan åt att söka jobb gör inte det på sin fritid, men det kallas inte jobb heller. De måste utföra vissa aktiviteter för att erhålla pengar, men eftersom det inte är lönearbete glöms det bort. Annat arbete som inte ger någon lön är allt vi måste göra för att kunna arbeta. Pendla, utbilda oss, se representativa ut om vi har kundkontakt etcetera. Allt detta görs, men utan att vi får betalt. Analysen tar upp viktiga aspekter av vårt samhälle och vad vi ägnar oss åt.

Sjätte kaptilet – på Engelska A politics of Inferno – målar upp en dyster bild av vår tid. Med en stigande känsla av obehag läser jag exempel på övervakning som förekommer idag, accepteras idag och som möjliggör den diciplinering av oss som eftersträvas för att hålla nere krav på bättre lön och fler rättigheter. Det är många exempel som har lyfts fram tidigare, men ofta i isolerade frågor som vilket mått av integritetsintrång vi kan tänka oss acceptera för att det kan tänkas minska brottslighet. Sällan görs vidare analyser av hur mer konkreta saker som hur din lön och din anstälningstrygghet påverkas när företag och myndigheter inte bara vill men också kan veta nästan allt om dig. Ungefär hälften av amerikanerna ska känna till minst en person som blivit av med jobbet för något de har gjort på internet. Prekariatet ligger som sagt nära även för de med fasta anställningar.

Sista kapitlet – också på engelska A politics of paradise – visar på lösningar. Det är på många sätt en gammal idé. Främsta anledningen till att lönearbete är så tvingande och därmed ett så stort hot mot vår frihet är att vi trots allt måste försörja oss på något sätt. Det var därför man skapade A-kassor i början av 1900-talet liksom övriga socialförsäkringar. En garanterad inkomst, oberoende av en arbetsköpare skapar frihet som få andra saker i samhället.

Därför kommer mycket av lösningen på de problem den stora majoriteten av oss har att hantera handla om basinkomst. En garanterad inkomst till alla lagliga medborgare utan krav på motprestation. Ett system med basinkomst skulle spara alla de pengar vi idag lägger på att kontrollera att folk lever upp till de allt hårdare krav som socialförsäkringar villkoras med. Det skulle öka lönen för oss alla eftersom arbetslöshetshotet minskar och ger oss bättre förhandlingsmöjligheter. Rättsäkerheten skulle öka. Idag kan myndigheter som Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan döma folk till inkomstförlust utan rättegång. Det skulle fungera som en naturlig stabilisator vid finansiell oro, folk skulle kunna fortsätta köpa mat och bo kvar i sina lägenheter även om de blev arbetslösa. Det skulle också göra det möjligt att lägga tid på allt det obetalda arbete samhället är så beroende av, men i glad ignorans hoppas att ingen ska behöva betalas för. Tydligen ska det finnas ett system i Brasilien som påminner om basinkomst och frågan är kanske om vi har råd att avstå från en dylik reform istället för om vi verkligen har råd. Som jag förstår det ska Standing utvidga sina tankar om basinkomst på annat håll, framför allt i nätverket Basic income earth network vars hemsida innehåller artiklar och FAQ för den intresseerade.

Sammantaget är Guy Standings bok obehaglig, men viktig på ett sätt som få böcker är. Den beskriver en verklighet som många av oss delar och påverkas av. Boken beskriver också hur vi hamnat här. Och viktigast formulerar den vägar framåt. Basinkomst kan kanke bli den fråga vi till slut behöver driva om vi ska kunna leva i frihet. Bra att någon börjat titta på det då.

Mer läsning:

Statistiska centralbyråns artikelsamling om arbetslöshet
Sydsvenskans Karin Arbsjö recenserar Prekariatet här

Annonser

One thought on “7 sorters otrygghet och hur du påverkas – Prekariatet av Guy Standing

  1. Ping: Restaurangarbetare som subjekt – Av kött och blod av Henrik Johansson | På medellång sikt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s